Jenny lyckades döda sitt barn – på andra försöket

En artikel i aftonbladet ger en bra fingervisning på hur långt utvecklingen gått och hur fruktansvärt inhuman behandlingen av de ofödda barnen är.

En kvinna har oskyddat sex och begår otrohetsbrott med en gift man. Hon blir gravid och väljer att kallblodigt mörda det försvarslösa barnet som håller på att färdigställas i hennes livmoder.

Kvinnan är angelägen om att minimera risken för sitt eget liv – det värdesätter hon – så hon skyndar sig att kontakta en privatklinik för att begå medicinsk abort. En typ av abort då kvinnan själv sväljer piller som avlivar livet som gror i hennes mage. Om hon väntar försvinner nämligen möjligheten till medicinsk abort och alternativet i det stadiet av barnets utveckling innebär en lite större risk för kvinnan.

Detta är (minst) den andra aborten som denna kvinna begått i sitt liv.

Kvinnan sitter på britsen på kliniken. Hon tittar på pillren som inom några minuter kommer att börja verka inom henne och döda den ofödda. Kanske tänker hon på barnet, hur kommer hon att se ut? kommer hon att lyckas i skolan, inom idrott? kommer hon att gifta sig, få egna barn?

Kanske tänker hon på sin mamma som hade samma val som henne, men som valde att låta henne leva. Kvinnan har också varit ett “foster”, en “livsoduglig cellklump” i sin mammas mage en gång i tiden. Tänker hon på det? Finns dessa tankar ens med i bilden?

Berättade kvinnan någonsin för barnets far? Övervägdes adoption? Söktes råd för ekonomisk eller annan hjälp från stat, religiösa eller frivilligorganisationer?

Efter att aborten misslyckas (hade aborten “lyckats” hade den aldrig nämnts i någon tidning, då hade den blivit en livlös siffra bland de över 35 000 andra offrena i aborter i sverige årligen) så fortsätter kvinnan sin kamp emot den lille. Ungefär som när man stampar på en insekt och inser att man missat första gången. Stamp, stamp!

Kvinnan beskriver denna kamp med det totalt världsfrånvända ordvalet:

“Jag hade fattat ett svårt beslut och tagit gift för att ta bort ett barn. Nu var det kvar och hade dessutom vuxit. Det var som i en thriller när någon vägrar att dö.”

Hur okänslig kan en människa bli? Hade hon ens övervägt att göra samma sak ett halvår senare (då barnet håller på att utvecklas utanför livmodern) så hade hon med all rätt blivit arresterad, dömd och inspärrad under lång tid.

Det är lätt att bli deprimerad när man återigen läser om den obefintliga moral och respekt för livet som präglar sverige idag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: