journalister, journalister, journalister

Det är ett stort problem i en demokrati när enskilda människor tillfogar sig oproportionerligt stor makt utan att ha blivit varken folkvalda eller utnämnda av folkvalda människor.

Inom den ekonomiska sfären styr meritokratin och människor som kämpar och strävar sig uppåt får belöning i förhållande till insatsen, och om den processen störs av korruption eller nepotism så har konsumenten den slutgiltiga makten att välja bort ett företags produkter eller tjänster vilket återställer ordningen. Kort sagt, vi röstar med fötterna istället för vid valbåset.

Inom media fungerar det dock enligt ett helt annat system. Media är den enda rörelsen där kunden aldrig har rätt och där man gör det till ett mål i sig att INTE lyssna på konsumenterna.

Media är ett träsk av likriktade, agendadrivna murvlar som i en klubb av invärtes beundran ser om sina egna och strävar efter att bevara tingens ordning. Dag efter dag är det samma artiklar av allt mer likartade och sämre genomarbetade slag är det inte “Bush ljög”, “Bushs stöd dalar”, “kritik mot Bush” så är det “kaos i Irak”, “aborträtten hotad” eller “***** kränkt”. Dessa artiklar varierar i det att de stundtals totalt grundar sig på lögner, att de utelämnar avgörande fakta, att de får de svar de frågar efter eller totalt är diktering av vad olika särintressen säger utan invändningar från andra sidan.

Det finns även liknande mönster av vinklingar som används inom andra områden som inrikespolitik eller europapolitik. Rapporteringen kring våldtäkter i sverige eller skildringen av politiker som Pia Kjaersgard i Danmark eller Silvio Berlusconi i Italien är några exempel där rapporteringen följer väl inrutade mallar.

Desto mer en journalist strävar efter att passa in i detta mönster, desto mer makt får han av mediaindustrin och desto större megafon tilldelas han. Ett nyligen uppmärksammat exempel ifrån USA gör mig Newsbusters medveten om där man redovisar hur media behandlar oredovisade, ogrundade påståenden om de kommer från seymour hersh.

Ett liknande exempel från sverige ser vi i dagens sydsvenska där det berättas att journalisten josefsson nu tilldelats ett eget tv-program efter att ha lyckats få ett propagandareportage ensidigt mot oppositionen sänt bara dagar innan förra riksdagsvalet.

Jag tror inte på ett ord som denne man säger och tänker självklart inte slösa bort min tid genom att titta på programet. Men betala för det måste jag, det går inte att välja bort. Vi får i sydsvenskans reportage veta att hr josefsson drar in mäktiga 50 000 kronor i månaden och har ett hus i skärgården – inte helt olikt de stackare han likt inkvisitionen hänger ut som “fel”. Tur att han är “rätt” och skyddas av de sina från liknande behandling. Det finns ingen ände på dubbelmoralen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: