Archive for April, 2006

Fri television?

April 28, 2006

En struntnotis från svd visar just hur “fri” den svenska televisionen är.

Advertisements

Dagens Reagan

April 28, 2006


And the wall came tumbling down…

Medias Vänstervridning

April 25, 2006

Så har alltså ännu en undersökning visat det vi alla vetat hela tiden, nämligen att media är totalt snedvridet åt vänster. Av vad som kan utläsas i artikeln på dn-debatt, som är mycket luddigt skriven, så får vänsterblocket – bara av mp och vpk – nästan 40% av journalisternas sympatier. Det vill säga nästan fyra gånger så mycket som bland folket. Lägg sedan till sosserösterna och du är uppe i över 60%. Till det kommer YTTERLIGARE röster på extrempartier ute på den yttersta brunvänstern (som liksom av en slump inte redovisas) vilka säkerligen också är överrepresenterade.

Johan Norberg har enligt mig en fullgod poäng då han anmärker på det konstiga i att man väljer att bunta ihop ekonomi och politik-journalisterna då man behandlar deras sympatier.

Jag påminns också om vanskligheten i denna typ av undersökningar av Dick Erixon, vänsterjournalisterna är inte dumma, de vet att det trots deras talking-points ser illa ut om de är ärliga med att de på intet sätt representerar folket åsiktsmässigt. Det är ju knappast den första undersökningen som visar dessa siffror vilket med all sannolikhet gör att både en och två journalister ljuger för att i mörkret kunna fortsätta sitt dunkla arbete.

Till och med debattartikeln som resultaten redovisas i är så vinklad att den mer står som en parodi på den självgoda, isolerade och arroganta vänstern;

Trots att resultaten starkt bekräftar mediavinklingen åt vänster så trycker man dit en överskrift som “Moderaterna största partiet bland samhällsjournalisterna” för att utmåla situationen som motsatsen sanningen.

Hela inledningen handlar om högervridning och man för läsa ganska länge innan man får klart för sig vad själva undersökningen visar.

Och igenom hela artikeln bemöts de mjuka invändningarna med snurrigt vänsterresonemang som saknar all grund i verkligheten. I en svårslagen logisk kullerbytta bortser man både ifrån fichtelius-skandalen, uddén-skandalen och flertalet liknande övertramp och som duktiga kool-aid drickare förnekar varje samband mellan vad journalister tänker och vad de skriver.

Priset går ändå till en underhållande formulering i ämnet från statsradion:

“Trots att journalistkåren som helhet alltså är tydligt rödgrön tror Kent Asp ändå inte att det betyder särskilt mycket för innehållet i nyhetsrapporteringen.”

Nej sjääälvklart inte. Vilket block är det som leder landet nu igen?

Mr Press Secretary

April 23, 2006

Efter nyheten att Scott McClellan bestämt sig för att sluta som Vita Husets presstalesman har flera olika kandidater till jobbet cirkulerat, bland annat Tony Snow som tidigare arbetat för Bush 41 ett val jag gärna hade sett.

Ett ännu bättre förslag hade enligt mig varit om Bush öppet deklarerade att i en modern tid med direktsändningar och teknikens globala räckvidd så är det totalt meningslöst att slösa tid på att underhålla ett trettiotal journalister inne i Vita Huset, journalister som ändå bara försöker framhålla sin egen förträfflighet i varje alster de producerar. Det vore en behövlig och passande gest till vänstereliten inom media – ni är sedan länge onödigt onödiga.

Uppdatering: Det tycks nu alltmer tydligt att det blir Tony Snow, skall bli spännade att hur han hanterar journalisterna.

Jag tycker dock redan synd om honom, att behöva möta detta monstrum varje dag är ett öde jag inte tillönskar min värsta fiende. Horror!

“Världens dummaste” politiska chefsredaktör

April 23, 2006

Sydsvenskans politiske chefsredaktör per t ohlson tar idag ännu ett steg ned i avgrunden med sin krönika “Ett problem från helvetet” där han fortsätter de väl inkörda hjulspåren av Bush-hat.

Sydsvenskans ledarredaktion är förstås unik i att det är den enda “borgeliga” sidan som i förra valet öppet förespråkade en vänsterregering och sedan dess konsekvent betraktat sosseförslag med en slags positiv nöjdhet medan man beskriver borgeliga dito med en avståndstagande skepticism. Det är en konsensussökande snällism som ständigt tycks landa närmare vänsterlägret. Det är dock ett annat ämne.

Per t ser nu ingenting fel eller opassande i att kalla världens mäktigaste man “världens dummaste president”. I mediatraditionen att utan skrupler se det som självklart att man har rätt att exponera vem som helst med vad som helst samtidigt som man håller rigoröst på sitt eget privatliv – så bifogar självklart inte per t sitt cv där vi kan se vilka TVÅ av världens bästa universitet HAN har tagit flera examen på, vilka kvalifikationer han har att leda företag eller få folks förtroende.

Ett simpelt intelligenstest från mönstringen hade varit det minsta man kan begära från en person som från en position totalt utan ansvar eller skyldigheter häver ur sig sådana smädelser mot en man som överser världens största nation och basar över miljoner människor. Att ge objektiva fakta till läsarna att själva avgöra vem som är “dummast” är dock inte aktuellt, självklart.

Detta mönster av att smutskasta Bush utan logisk argumentation eller med verklighetsgrundade exempel är på intet sätt nytt eller något per t är ensam om. Det är tvärtom vanligt att mumla om till exempel “hårdare attityd mot färgade”, “simplistisk världsbild” eller “hårdnackat motstånd mot hatbrottslagstiftning” för att med antydningar istället för med konkreta exempel “leda i bevis” att Bush skulle vara dum, rasistisk, isolationistisk, imperialistisk, homofobisk eller något annat negativt som man väljer att använda för dagen. Man vet inte vad media kommer att anklaga Bush för härnäst, det enda säkra är att de gör det och att det är något negativt.

I likhet med många Bush-hatare så tillhörde per t dem som inte helt enkelt kunde välja sida i 2004 års presidentval och säga “jag stöder X och hoppas att han vinner och gläds med de miljoner Amerikaner som i fria demokratiska val väljer sin framtid”. Nej, likt den “toleranta” vänstern så utmålades Kerry som det enda giltiga valet. En andra period med Bush skulle vara hemskt, farligt och hota Amerikas existens och på sikt hela världen. Snacka om att använda skräck i brist på argument (också något vänstern felaktigt ibland anklagar president Bush för).

Min åsikt är att om per t vet bättre än de intoleranta hetsalster han riktar mot president Bush borde han skämmas och säga upp sig, om han inte vet bättre borde han få sparken. Jag lämnar dock det beslutet till per t respektive sydsvenskan och är glad så länge jag fritt får välja om jag ska läsa skräpet.

Dagens Dubya

April 22, 2006


“Mine eyes have seen the glory of the coming of the Lord;

he is trampling out the vintage where the grapes of wrath are stored;

he hath loosed the fateful lightning of his terrible swift sword;

his truth is marching on.

Glory! Glory! Hallelujah! Glory! Glory! Hallelujah!

Glory! Glory! Hallelujah! His truth is marching on.”

Vill du undvika självmord – Bli Amerikansk soldat

April 22, 2006

I en notis om självmord bland Amerikanska soldater försöker svd verkligen att blanda bort korten.

En någorlunda skärpt person måste dra slutsatsen av rubriken att självmordsfrekvensen är högre bland Amerikanska soldater än bland civila och eventuellt att självmorden är många.

Läser man vidare så medges att så icke är fallet. I själva verket är självmorden färre inom armen och inte ens en majoritet sker i Irak eller Afghanistan. Enligt den gängse mediebilden av att allt är hopplöst och fruktansvärt i Irak så borde siffrorna visa det motsatta – det är dock ingenting man reflekterar över. Tydligen finner Amerikanerna större anledning att leva om de går in i det militära och ÄNNU större anledning att leva om de tjänstgör i Irak. Tänk vad man kan visa om man vänder på orsakssambandet.

Som läsare vet jag att självmordsfrekvensen är ännu högre i sverige och inom till exempel ryska armen. Det är tydligen inte heller någonting som media vill berätta om.

Ett statistiskt berättigat råd till oroliga självmordsbenägna i sverige är således att dels bli Amerikanska medborgare och dels se till att komma iväg till Irak, då minskar du risken för att dö och du får kämpa för fred och frihet.

Vårt kära “W” blir officiellt en bokstav!

April 22, 2006

Jag ser att svenska akademien har tagit en paus ifrån att dela ut megafoner till USA-hatare, vilket jag förstår måste vara jobbigt, och i och med den senaste utgåvan av saol givit “W” en egen avdelning vilket enligt svenska media gör den till en officiell bokstav. Dock har ingen lyckats hitta en finare bild att illustrera denna nyhet än mitt “W” så därför väljer jag att här ge den lite extra utrymme.

Är den inte vacker?

En till om abort

April 17, 2006

Enligt en artikel i svd så kommer eventuellt svenska biståndspengar att i framtiden betala räkningen för aborter begångna på utlänska kvinnor på svenska sjukhus.

Min första reaktion var att hålla med den “Ja till livet” talesmannen som för ovanlighetens skull fick utrymme att yttra sig då hon säger att:

“Biståndet ska gå till att rädda liv, inte släcka liv. Det är cyniskt att skicka ett sådant budskap till fattiga kvinnor att de får klara sig själva om de ska föda, men om de vill göra abort så betalar Sverige”

Det är ungefär min inställning till alla aborter som begås på sjukhus. Men med tanke på att sverige utmärkte sig med att stå först i kön för att ge pengar till hamas efter valet i de palestinska områdena så börjar jag tvivla på om detta egentligen är någon ny politik.

På tal om abort så läste jag nyligen en tankeväckande historia om aborter på basun.

Dagens vinkling

April 17, 2006

Det krävs en journalist med en synnerligen god förmåga att vrida statistik för att producera alster likt dagens presentation av sifos opinionsundersökning om stödet för partiledarna, i aftonbladet.

Det framställs som om sossarna leder och att stödet för Reinfeldt är dåligt. Lögn alltihop.

Att beskriva en uppgång för dr göran på 1% (!) de senaste 4 månaderna med att göran är på “offensiven” och “har bollen” är inget annat än vidrigt. Att beskriva Reinfeldts siffror som “ras” är möjligen ett mindre övertramp jämfört med senaste mätningen som visar att han tappat 5 procentenheter men inte heller en balanserad skilldring av helhetsläget som visar att Reinfeldt ligger på samma nivå som vid denna tiden förra året och långt över den nivån han hade innan dess.

Sedan Reinfeldt tillträdde har moderatledaren och sosseledaren i princip bytt siffror, vilket inte är till sossarnas fördel. Tittar man vidare på görans siffror så visar det sig att hans nedgång började långt innan Reinfeldts tillträde och har i princip halverats sedan toppnoteringen för fyra år sedan.

Blickar man sedan framåt och för sakens skull antar att den osannolika trenden håller i sig hela vägen till nästa undersökning så kommer Reinfeldt att leda även då, alltså i december långt efter valet. Om man skapar en framtida trend med hjälp av de två senaste undersökningarna så visar det sig att Reinfeldts marginal blir ännu större.

Man får ännu en anledning att ifrågasätta aftonbladets kompetens när det kommer till omdömena om Göran Hägglund. Hägglund har en popularitet som vida överstiger partiets popularitet vilket betyder att kd gynnas av hans arbete. Sådana självklarheter tittar man förgäves efter hos aftonbladet.

Fortfarande gäller media-axiomet att siffror som är “urusla” för president Bush är jättebra för svenska vänsterpolitiker.

Dagens Reagan

April 16, 2006

Until the day when a politician of Reagans caliber once again walks among us, we will have to make do with the memory of the Great Communicator. Here is a picture from that glorious day when Ronald Reagan became the fortieth president of the United States.

journalister, journalister, journalister

April 16, 2006

Det är ett stort problem i en demokrati när enskilda människor tillfogar sig oproportionerligt stor makt utan att ha blivit varken folkvalda eller utnämnda av folkvalda människor.

Inom den ekonomiska sfären styr meritokratin och människor som kämpar och strävar sig uppåt får belöning i förhållande till insatsen, och om den processen störs av korruption eller nepotism så har konsumenten den slutgiltiga makten att välja bort ett företags produkter eller tjänster vilket återställer ordningen. Kort sagt, vi röstar med fötterna istället för vid valbåset.

Inom media fungerar det dock enligt ett helt annat system. Media är den enda rörelsen där kunden aldrig har rätt och där man gör det till ett mål i sig att INTE lyssna på konsumenterna.

Media är ett träsk av likriktade, agendadrivna murvlar som i en klubb av invärtes beundran ser om sina egna och strävar efter att bevara tingens ordning. Dag efter dag är det samma artiklar av allt mer likartade och sämre genomarbetade slag är det inte “Bush ljög”, “Bushs stöd dalar”, “kritik mot Bush” så är det “kaos i Irak”, “aborträtten hotad” eller “***** kränkt”. Dessa artiklar varierar i det att de stundtals totalt grundar sig på lögner, att de utelämnar avgörande fakta, att de får de svar de frågar efter eller totalt är diktering av vad olika särintressen säger utan invändningar från andra sidan.

Det finns även liknande mönster av vinklingar som används inom andra områden som inrikespolitik eller europapolitik. Rapporteringen kring våldtäkter i sverige eller skildringen av politiker som Pia Kjaersgard i Danmark eller Silvio Berlusconi i Italien är några exempel där rapporteringen följer väl inrutade mallar.

Desto mer en journalist strävar efter att passa in i detta mönster, desto mer makt får han av mediaindustrin och desto större megafon tilldelas han. Ett nyligen uppmärksammat exempel ifrån USA gör mig Newsbusters medveten om där man redovisar hur media behandlar oredovisade, ogrundade påståenden om de kommer från seymour hersh.

Ett liknande exempel från sverige ser vi i dagens sydsvenska där det berättas att journalisten josefsson nu tilldelats ett eget tv-program efter att ha lyckats få ett propagandareportage ensidigt mot oppositionen sänt bara dagar innan förra riksdagsvalet.

Jag tror inte på ett ord som denne man säger och tänker självklart inte slösa bort min tid genom att titta på programet. Men betala för det måste jag, det går inte att välja bort. Vi får i sydsvenskans reportage veta att hr josefsson drar in mäktiga 50 000 kronor i månaden och har ett hus i skärgården – inte helt olikt de stackare han likt inkvisitionen hänger ut som “fel”. Tur att han är “rätt” och skyddas av de sina från liknande behandling. Det finns ingen ände på dubbelmoralen.

Dagens “ssu”

April 16, 2006

Med ännu ett snyftreportage om hur synd det är om ssu återupprepar expressen i en artikel vänsterns talking-point om att skandalen endast handlar om “fylla”, vilket är totalt fel.

I likhet med skandalerna kring USAs förre president Bill Clinton där vänstern envist avvisade all kritik mot den store ledaren med frasen “it´s just about sex” håller den svenska vänstern på att måla fylleriet som den stora skandalen samtidigt som man tystar ner de betydligt mer allvarligare överträdelserna om lögner, hot, maktfullkomlighet och förskingring av skattepengar.

Det är ingen hejd på vinklingen vilket märks redan i artikelns överskrift där journalisterna gråter krokodiltårar över att ssu-ledarens hantlangare kan förlora jobbet. Hu så hemskt att grov misskötsel och hot och lögner kan leda till avsked. Detta är ju en sosse, en av de våra tycks man tänka.

Den “toleranta” vänstern…

April 15, 2006

Den “toleranta” vänstern har ännu en gång visat sitt fula tryne.

Vare sig det gäller hat mot färgade högermänniskor, hat mot kvinnor som inte vill infoga sig i fundamentalistisk strukturaliserad genusteori eller hat mot vanliga människor som inte vill vara med i facket så visar vänstern att DE är de sanna försvararna av tolerans och öppet utbyte av olika åsikter – så länge man har “rätt” åsikter och inte yppar meningsskiljaktighet.

Medias Agenda

April 15, 2006

Det blir mer och mer uppenbart vart media vill styra världen, och samtidigt mindre och mindre ansträngande att påvisa det.

Denna artikeln från expressen är i princip likadan som artiklarna som skrivits av alla andra nyhetsmedier. Byt bara ut namnet “Berlusconi” mot namnet “Al Gore” och fråga dig själv om dagens media kan associeras med ord som “fri”, “oberoende” eller “opartisk”.

Fördämningarna börjar brista och media börjar tappa all sans.