Archive for February, 2006

Problem med fantasin vänstermedia?

February 13, 2006

Idag ger svd ännu ett lysande exempel på hur otroligt meningslöst det är att lita på deras utrikesrapportering.

Den som får en konstig känsla av deja vue och bestämt har för sig att detta inte är första gången media trycker upp liknande domedagsprofetia över Bushadministrationen har fullständigt rätt.

Minst av allt är de utnötta talking-pointsen nyheter. En enkel googlesökning på Bush +pressad på svenska sidor ger femtiotusenfemhundra – 50500 – träffar. Och då faller dagens exempel bort och även alla andra halvdåliga omskrivningar av samma ord.

Det känns verkligen som om vi har hört den förut.

Advertisements

Dagens Reagan

February 11, 2006


Även om det kan tyckas mörkt i en tid då vänsteretablisemanget är berett att villkora vår yttrandefrihet så kan man se tillbaka till en annan mörk tidpunkt i historien, nämligen våren 1977. Det republikanska partiet hade punkterats av ett dominerande vänstermedia, USA hade tvingats acceptera att ett land man offrat så mycket för att försvara sjönk in i kommunismens onda grepp, soviet vädrade morgonluft och Carter svor presidenteden. USA hade tappat självkänslan, optimismen och hoppet och det såg i sanning mörkt ut.

Då skickade Gud Reagan…

Att bli kränkt

February 11, 2006

Jag känner mig kränkt när folk bränner ner svenska ambassader, jag känner mig kränkt när folk bränner ner Danska ambassader, jag känner mig kränkt när folk bränner danska flaggan, jag känner mig kränkt när folk bränner Stjärnbaneret, jag känner mig kränkt när folk spränger oskyldiga civila israeler, jag känner mig kränkt när folk skjuter oskyldiga civila ryska barn på deras första skoldag, jag känner mig kränkt när folk spränger ihjäl 241 Amerikanska soldater i beirut, jag känner mig kränkt när folk sprängde sönder svenskar i Bali, jag kände mig kränkt när folk sprängde ambassader i Nairobi, Kenya och Tanzania och jag kände mig kränkt när folk kallblodigt dödade mer än 3000 oskyldiga Amerikaner den elfte september 2001.

När folk idag känner sig kränkta över några harmlösa teckningar visar de bara att de inte har en aning om vad det är att vara kränkt.

Bush, Blair, Berlusconi…

February 11, 2006

Svd fortsätter på den inslagna banan att aldrig, aldrig skriva något fördelaktigt om Italiens premiärminister och tolkar fullständigt sönder ett lösryckt citat som förmodligen var ämnat som ett spontant skämt i en avslappnad miljö som en tvsoffa utgör.

Istället för att göra journalistiskt arbete och berätta för läsarna som inte var närvarande om Berlusconis politiska program, hans planer, åsikter eller något annat viktigt som kanske händer i Italien så används ett fåtal ord premiärministern säger till att smutskasta Silvio som en högmodig, arrogant, ond och makthungrig diktator. Med tanke på att media tidigare smutskastat Italien som en enpartistat där premiärministern äger och fullständigt kontrollerar alla media så begår man här en logiskt kullerbytta och erkänner att det finns satirtecknare som vågar driva med, “skoja”, ledaren. Silvios uttalande benämns föga objektivt som att “han försökte beskriva sin regerings förträfflighet”. “How very neutral of you”.

Jämförelsen med Napoleon är däremot intressant och förtjänar en liten raljering.

Det gamla talesättet som går ut på att det krävs mer än att födas i ett stall för att vara häst har få bättre applikationer än på den “franske” fältherren Napoleon.

Som alla vet så är den vackra medelhavsön Korsika en omistlig del av Italien, och även om ön stundtals befunnit sig i händerna på utlänsla besättare så har den alltid i hjärtat varit italiensk och allt som därifrån stammar är således italienskt till ursprunget. Så också Napoleon.

Det förefaller mig lustigt att ingen lade märke till att något inte stämde då en påstådd fransk fältherre plötsligt bröt mot den uråldriga franska traditionen att över allt annat stå fast vid att aldrig ta till vapen för att försvara något, övergav nationalsporten “kast med värdelöst vapen” och slängde bort det helvita franska krigsbanéret.

Då Napoleon flyttade till paris var det dock endast en tidsfråga. Genom maten, drycken och luften sipprade franskheten in i hans blod och sakta men säkert forcerades det som fanns kvar av hans Italienska rötter. Sedan kraschade det “franska” nationsbyggandet ihop likt ett korthus och Napoleon mötte sitt Waterloo.