Archive for November, 2005

Dagens Dubya

November 30, 2005


Jag såg precis president Bushs tal till nationen från Annapolis, Maryland. Tyvärr tvingades jag se större delen av talet på CNN efter att TV8 avbröt FoxNews klockan 4. Oförlåtligt. Jag var dock inte speciellt orolig, då jag trots allt har tillgång till talet via internet och närsomhelst kan se det på C-Span. Jag bara säger det för ingen av de svenska kanalerna i tv eller radio vågade låta mig se talet det går ju inte utan att reportrar med “rätt” åsikter kan berätta vad Bush “egentligen” säger som var fallet vid flera andra viktiga tal. Dock ej installationstalet 2001 som man överhuvudtaget inte visade i statsteven.För att övergå till talet så tycker jag att det var ett av Bushs absolut bästa tal hittils. Hans värderingar och starka moral bär verkligen upp budskapet och gör det mycket övertygande. Presidenten bemötte (trots att jag inte ser någon anledning till det) de befängda anklagelserna från extremdemokraterna med en god fars tillrättavisande hand och förklarade pedagogiskt för dessa människor noggrant och med ord de själva använder det han sagt tidigare. Hoppas de slutade skrika tillräckligt länge för att förstå. Tveksamt.

Genom att hålla med, och nämna vid namn den balanserade demokratiske senatorn Joe Lieberman och hans senaste uttalanden kring Irak så tror jag att det nu är tydligt vem det är som försöker ena landet och är beredd att glömma partitillhörighet för vad som är rätt. Inte för att jag håller med premissen om att USA skulle vara ett speciellt delat land, eller att det i så fall skulle vara ett problem.

Jag hoppas på fler lika bra tal av överbefälhavaren och är optimistisk till att även andra människor ser det på det sättet och hoppas att presidenten får den uppskattning han förtjänar i form av bättre opinionssiffror inför julen. Det är uppenbart att han söker det och jag unnar honom det verkligen.

Advertisements

Vänstern hycklar

November 29, 2005

En artikel i aftonbladet understryker nu det desperata behovet av “axe-control”-laws. Alltför länge har vemsomhelst kunnat gå in på Claes Ohlsson och köpa dessa mordvapen utan vare sig väntetid eller bakgrundskontroll av köparen. Det finns inte ens en åldersgräns och inget register över alla yxor som florerar i landet.

Länge har vi tvingats lyssna på galna fritänkare som försöker pracka på oss att “yxor dödar inte – människor gör det” men detta måste bli startskottet för en aggresiv kampanj för att förbjuda allt som kan användas för att skada andra. Rep, stekpannor och vassa pinnar får bli nästa steg.

Om vänstern inte följer samma logik som de gör när det kommer till skjutvapen så finns det bara ett ord för deras beteende – hyckleri.

Uppdatering: Jag ser nu att vi även behöver “iron-pipe-control”-laws

Uppdatering 2: Jag ser nu att det förmodligen även krävs “plastic-bag-control”-laws.

Dagens Reagan

November 29, 2005


En bild på USAs bästa president och USAs sämsta, republikanska president.

Frihet

November 29, 2005

Jag har lagt märke till att skånetrafiken har dragit igång en omnipresent reklamkampanj i Malmö med syfte att hjärntvätta folk att åka kollektivt. Överallt har det tryckts upp stora skyltar med bilder på folk som tankar bilen eller får p-böter, allt med ordet “frihet” som någon slags pik att den egentliga friheten uppnås om man anpassar sig till bussens schema.

På deras hemsida verkar kostnaden för att köra bil vara det man riktar in sig på och man kommer med ett för mig löjligt dyrt exempel. Man funderar stilla kring logiken i att framhäva en tjänsts billighet med en massiv kampanj som rimligen betalas med just priset på tjänsten.

Vad jag hade velat se är en motkampanj som klargör självklarheten att bil är synonymt med frihet. Följande ideer är fria att använda i dylika kampanjer:

– Bild på en BMW Z4 roadster körande snabbt mot solnedgången på en bred motorväg med en långhårig blondin andra sidan växelspaken med ordet “Frihet!” som rubrik.

– Bild på en uppgiven människa i hällregnet som står vid en hållplats och bittert tittar på sitt armbandsur. Med ordet “Frihet?” som rubrik.

– Bild på liten människa ihopklämd mellan två smutsiga, feta *your ad here* som talar högt och smular med medhavd mat på hennes kläder. Med ordet “Frihet?” som rubrik.

Frihet är att själv bestämma. Frihet är att anpassa sina tider efter egna behov och egna önskemål. Frihet är att ta olika vägar varje dag, att välja sina egna turer. Frihet är att bli ett med sin bil och se henne som en förlängning av min kropp som lyder mig och följer min minsta vink. Frihet är att spränga de trånga ramar över vad vi kan göra som Gud tvingat på oss vad gäller styrka, snabbhet och intensitet. Frihet är att med de medel människan i sitt geni skapat bekräfta vår oantastliga plats som planetens härskare.

Frihet är inte synonymt med skånetrafiken.

Dagens Dubya

November 27, 2005


Ännu en bild på överbefälhavaren som bland annat benådade kalkoner i veckan som en del i tacksägelsefirandet. I en tid då USA har hälften så hög arbetslöshet och dubbelt så hög tillväxt som stora delar av europa så är det lätt att önska att vi också hade haft något att vara tacksamma över. I övrigt kan noteras att svensk media självklart struntar i rapportering om “kalkonbenådning”, om det inte uppfyller deras krav

Dödsstraffet

November 27, 2005

Expressen skriver en artikel om att antalet verkställda dödsdomar i USA kommer att nå 1000 sedan 1977.

Som vanligt när en tidning skriver om dödstraffet så fokuserar man på USA istället för till exempel Kina. Detta är klassisk mediavinkling i syfte att smutskasta USA. Enligt amnesty så sker det varje år nästan 4000 avrättningar i världen (redan där blir det fel då man inte gör skillnad på rättegång i Kina och USA tex, det är dock ett annat ämne), vilket får anses lågt räknat då man omöjligt kan veta den exakta siffran i Kina. Av de 4000 så sker endast 59 i USA, alltså cirka 1,5%, så en rättvis och balanserad rapportering om dödstraffet hade utgjorts av 197 artiklar om länder som INTE är USA och TRE som handlar om USA. Det vill säga om man värderar människoliv lika högt så har man en skyldighet att lägga någorlunda lika mycket prioritet bakom rapporteringen om varje fall. Hur ser det då ut om man genomför en ovetenskaplig undersökningar av våra medier i sverige? Jag sökte på “dödstraffet” på lite olika tidningar och ser genast ett tydligt mönster.

Av de 30 första artiklarna så handlar följande antal om USA.

DN – 16
SVD – 10
Expressen – 17
Sydsvenskan – 16

En rättvis och balanserad rubrik om dödsstraffet hade till exempel kunnat lyda “Kina avrättar under ett år många gånger fler människor än vad USA gjort sedan dödsstraffet infördes”, men sitt inte uppe och vänta på att något sådant skall framträda på skärmen. Iallafall inte i den utsträckningen som hade varit fallet om statistiken för kina och USA varit ombytta.

Jag anser att en demokratisk stat har full och ensam rätt att bestraffa brottslingar precis som man vill. Vi lever alla i ett samhälle där vi måste ha lagar och regler för att vi skall kunna leva, men vi är också enskilda individer med totalt ansvar för oss själva och våra handlingar. En demokratisk stat ska ha och har ensamt våldsmonopol att utverka i enlighet med lagar stiftade av demokratiskt valda politiker. Det är inte alltid fel att döda. I försvar av demokratin är det ibland rätt att döda.

Det förutsätter självklart en rättsäker rättegång med rätt till juridisk hjälp och en opartisk jury, och rätt att överklaga bland annat. Därför är i princip alla dödsstraff utdömda utanför USA felaktiga och borde inte jämställas eller jämföras med de utdömda i USA.

Dagens Reagan

November 26, 2005


Reagans avskedsbild då han bordar helikoptern den 20 januari 1989 och lämnar vita huset i George H W Bushs händer. En sorglig bild som får en att önska “four more years” om och om igen…

P1 förfalskar

November 26, 2005

Då jag ännu inte sett någon reaktion på detta övertramp så får väl jag bidra med en.

I en snyftreportage om hur synd det är om muslimerna i sverige så rapporterade morgonekot i torsdags flertalet gånger att malmös moske den 20 april 2003 brann ner till grunden. Till grunden. Man försöker rätta till lögnen genom att i texten på hemsidan skriva “delar av byggnaden”, vilket självklart är jättebra för oss 99,9% som får ekots utsagor via radion och INTE via hemsidan.

En moske som “brunnit ner till grunden”, allt enligt p1.

All wars have casualties

November 26, 2005

Så har då terroristerna dödat ännu en svensk. En svensk soldat som offrat sin familj, sina vänner och sin trygghet för att försvara demokratin och friheten mot barbariska terrorister som inget hellre vill än att förneka oss de rättigheter vi idag tar för givna.

Även om man i sverige (beroende på vad man har mellan benen) tvingas att mönstra och kan tvingas ge ett år av sitt liv till att tjänstgöra inom den svenska försvarsmakten så krävs det ett frivilligt, aktivt val för att kunna tjänstgöra utomlands. Även om jag inte läst det än så motsätter jag mig alla försök av media att utnyttja situationen till att sprida talking-points om “unga pojkar” eller “offer”. Trots att sossarna och övriga politiker gör allt för att låta andra länders soldater göra grovjobbet så finns döden alltid närvarande i krig. Det kommer man inte undan. Våra utlandssoldater vet riskerna de tar och är alla vuxna människor, de behöver inte en tyckarklubb som uttalar sig för dem. Deras gärning talar helt fullständigt klarspråk.

En självklar åtgärd efter denna fruktansvärda händelse är att mångdubbla våra insatser. Låt oss stödja våra soldater i vår gemensamma kamp genom att ge dem de verktyg de behöver. Och då talar jag självklart om ALLA soldater, även dem som inte har en gulröd flagga på kragen. Vi måste visa att vi absolut inte tolererar att islamistiska mördare behandlar oss på detta sätt genom att skicka ett tydligt besked att detta inte är en framkomlig väg. Det skall inte löna sig på något sätt för fienden att på detta fega sätt utföra sina illdåd.

Detta kanske även lär vissa människor att döda soldater inte är ett politiskt slagträ att använda mot president Bush. På den fronten förväntar jag mig dock inga storverk.

Evening Update

November 22, 2005

Det senaste från Clinton News Network:

Jag noterar vidare att den svensk som suttit fången i flera år utan rättegång i främmande makts fängelser åter blivit fängslad. Mycket tråkigt.

Om det skulle råda någon osäkerhet om vilken svensk jag menar så kan jag förtydliga att det INTE rör sig om någon koranskolad jihadist som gripits i krigzon med vapen i hand, som rest kors och tvärs genom världen med pengar han aldrig kunnat förklara var han fått, med enda målet att stoppa demokratin från att befria ett land plågat av både kommunister och islamister.

Ej heller rör det sig om en lös kvinna som tog droger och hjälpte till att döda en familjefar tillika polis som endast gjorde sitt jobb. Som efter en rättsäker rättegång (självklart med “gratis” advokat) och otaliga överklagningar slapp dödstraffet och lyckades få fängelse, och som med svensk media gnällt ända sedan dess.

Jag syftar på Dawit Isaac, den orädde journalisten som gav upp ett liv i sverige för att trotsa tyranniets Eritrea genom att driva en regimkritisk tidning med sitt liv som insats. En fredlig kamp i ordets sanna mening med enda syfte att främja demokratin i en del av världen som saknar den.

Fråga inte mig vad fredsrörelsen sysslar med för det går bortom min fattningsförmåga.

Dagens P1

November 15, 2005

Det är helt skrattretande så oerhört uppenbar medias vinkling är ibland. Jag lyssnade på p1 i morse och fick denna “nyhet” itutad en gång i halvtimmen.

Media skulle aldrig NÅGONSIN rapportera från en av Scott McClellans presskonferenser på detta sätt. Lyssna bara på var Alice Petren lägger betonongen, hur hon uttalar de talking-points hon precis fått av “farbror chirac”. Helt otroligt, att de inte skäms.

Lyssna, byt ut paris mot Washington, chirac mot Bush, sakozy mot Rumsfeldt och svara på om sveriges radio är rättvis och balanserad.

Dagens Coulter

November 10, 2005

Nu skall hollywood tydligen göra en ny film om deras favoritfantasi. Ann Coulter bemöter deras senaste utspel galant i denna veckas krönika.

Jag rekommenderar starkt Ann Coulters bok “Treason” som är en rättvis och balanserad genomgång av vänsterns saga om “the red scare”. Som sagt försök bara inte att köpa den i en svensk bokhandel.

Dagens Dubya

November 10, 2005

Överbefälhavaren

Religionskriget

November 10, 2005

Jag ser att media är i extas över sin kampanj mot kristen religion i allmänhet och Åke Green i synnerhet.

Min förutsägelse om alla vänstermänniskor i svenska kyrkan, som i sin relativistiska världssyn inte kan se att det finns moraliska absolutvärden, är att de kommer att slänga ut hela bibeln och endast behålla sidan med Johannes 3:16 – en av de få bibelställena som man (fortfarande) kan säga att svenska kyrkan står för.

“Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen” 3 Mos 18:22

Det finns absolut ingenting att “tolka” med det, antingen finner man sig i att det finns en kraft större än oss alla och att han faktiskt står för något som vi kanske inte alltid finner jublande ledarartiklar i aftonbladet för – eller så får man lämna kristendomen och finna en annan ledstjärna.

Det är fritt fram att gå med i vilket trossamfund man än behagar och till och med fritt för alla att starta sina egna religioner.

Personligen så struntar jag i medias klappjakt på kristendomen – jag vet vart jag tar vägen då jag dör – vad jag bryr mig om är framtida generationer som tack vare vår generation inte längre kommer att ha tillgång till Guds ord och därmed sakna möjlighet att komma till paradiset.

Även agnostiker med ett öppet sinne för möjligheten att Gud finns borde enligt all logik slåss med näbbar och klor mot en utveckling som ämnar förvanska vår enda källa till Gud, nämligen bibeln, och se med fasa då utvecklingen ersatt Guds sanna vilja med förgängligt, samtida, ständigt nyuppdaterade, politiskt korrekt nonsens.

The West Wing

November 7, 2005

Jag såg precis det senaste avsnittet av tv-serien “the west wing”.

Denna serie har alltid varit vänstervriden i det att den skildrar en drömvärld för vänsterdemokrater i USA. Demokraterna är de goda och har folket med sig, de agerar alltid efter samvetet, gör aldrig eftergifter till lobbygrupper, det förekommer inga skandaler med smutsiga motiv och de vinner alltid. Att hävda att republikaner endast skildras som onda är att slå fast det redan uppenbara.

Detta har varit en serie som vänstermänniskor i USA kunnat trösta sig med efter Clinton-skandalerna, efter att Bush vann Florida 2000, efter att republikanerna återtog senaten 2002, efter Bushs jordskredsseger förra året mm mm. Och det är någon jag med glädje unnar dem, som bland annat radioprataren och den politiske kommentatorn Rush Limbaugh formulerat det, “låt vänstern ha dessa tv-serier att döva sig med – så tar vi hand om den verkliga världen”.

Jag har dock med glädje följt serien i mån av tid, och alltid funnit att vänstervridningen vägs upp av det förstklassiga skådespeleriet, regin, manuset och produceringen. Det är roligt att få en bild av hur presidentens närmsta män agerar i bakgrunden och på ett lättsamt sätt komplettera kunskaper om USAs styre och presidentskapet.

Nu anser jag dock att serien har tappat bort sig. Den senaste säsongen har förlorat alltmer av de anledningar man hade att se serien. Hela grejen med att överge seriens centrum (vita huset) för att fokusera avsnitt efter avsnitt på hafsigt kampanjande åt två kandidater utan kontakt med verklighetens USA är för mycket. Och när nu Janeane Garofalo ostört får sprida sina vänsterfloskler i ännu ett medium suckar man allt högre.

Senaste avsnittet tar dock priset i meningslöshet. Två skådespelare låtsas ha en debatt med varandra – “live”.

Självklart är detta inte deras egna åsikter utan “karaktärernas” så det måste iallafall finnas en viss form av manus – så VARFÖR skall det vara live, varför inte låtsas “live”- delen också och tex visa reaktionerna från medarbetarna backstage? Precis som serien gjort tidigare.

Det är fullständigt ointressant att höra en låtsasdebatt av flera anledningar.

1, De tävlar inte om något riktigt mandat så alla löften och repliker blir utan spänning och meningslösa.

2, All statistik, alla exempel och alla positioner kandidaterna tar blir meningslösa då skaparna helt sonika kan hitta på det i efterhand, men varför, då det självklart inte finns någon media som kontrollerar det hela.

3, Eftersom det inte handlar om riktiga personer så blir alla felsägningar, alla konstiga pauser och pinsamheter något skådespelaren står för och det går inte att dra några slutsatser av det oavsett då allt är på låtsas.

4, Då debatten inte äger rum i någon riktig kampanj så håller man inte på någon sida. Man har inte lärt känna dem och även om man gjort det så kan det ALDRIG skapa samma känsla som om det vore på riktigt. Det blir två okända personer som säger saker utan konsekvens vare sig för varandra eller för mig som tittar.

Avslutningsvis så var det ett lågvattenmärke att man lät Jimmy Smits “Matt Santos” återupprepa lögnen om “krig för olja”, igen skall sägas då det förekommit i serien tidigare.

Att en “presidentdebatt” i en tid som (än så länge) brinner av global terrorism saknar varje uns av utrikespolitik var också löjligt, dock helt i linje med vänsterperspektivet som lever kvar i presidentvalet år 2000.