Archive for October, 2005

Dagens Reagan

October 30, 2005

A strong leader!

Advertisements

There you go again

October 30, 2005

Det finns ett filosofiskt problem som lyder “om ett träd faller i skogen och ingen finns i närheten – ger det ifrån sig ett ljud?”.

Ett liknande och mycket nyare sådant problem skulle kunna sammanfattas “om lögnkanalen CBS gör en smutskastningsdrama om en populär republikansk politiker – visas den då i svt”?

Svaret är tyvärr ja. Jag såg just första delen i CBSs dramatisering “the Reagans” i svt1 och kan bara hålla med de kommentatorerna som fördömde CBS då de försökte kränga detta skräp på intet ont anande Amerikaner.

Man visar en Ronald som inte verkar förstå någonting alls, som totalt domineras och leds fram av sina underordnade och sin fru. Han svär och säger hjärtlösa saker som det inte finns någon som kan styrka.

Det gränsar till det komiska då man ser James Grodins förvirrade karaktär säga en del av de fantastiska saker Reagan sa, med en blick som ständigt flackar i jakt efter förståelse.

För att inte nämna den mycket elaka gestaltningen av Nancy Reagan, kvinnan som troget stödde sin make till det bittra slutet förra året, som en hjärtlös ond hagga som förpestar omgivningen kring Ronald.

SVT skriver på sin hemsida att dramat inte sändes efter “högljudd kampanj från starka konservativa krafter” (Hillary Rodhams “vast right-wing conspiracy måntro”). Men man nämner självklart inte vad det berodde på, varför skulle grupper som ser upp till Reagan vara emot en skildring av hans liv?

Problemet jag ser (och alla som har mage att kalla sig “fri television” också borde se) det är att dramat inte är en balanserad beskrivning av Reagans. Reagan var självklart inte en dum idiot lika lite som någon annan president varit det och han var inte ond och kallsinning, något som de mest rudimentära studier av presidenten visar.

Svt borde inte sända filmer under vinjetten “Amerikansk historia x 6” som inte behandlar Amerikansk historia. Dessutom borde de veta att Reagan vann presidentvalet 1980 – inte 1981.

Mer att läsa inom ämnet.

Abortmotståndare – finns de?

October 30, 2005

Vissa tecken på att det faktiskt finns folk som står emot den totala liktriktningen i abortfrågan får man i dagens upplaga av Sydsvenskan, ej online än.

Självklart så tillåter man dem inte demonstranterna mot abort att själva förklara sina åsikter och “reservationer” mot att 40000 människor dödas i sverige årligen i våra sjukhus. Det var tydligen alltför riskabelt.

Istället ställer reportern Andreas Persson standardfrågan “ska en kvinna som blivit våldtagen bla, bla, bla”. Man kan tro att rfsu eller nån annan lobbyorganisation skrivit artikeln.

Inte ens på den frågan tillåts ett uttömmande svar, snacka om feg tankepolis med dåligt förtroende för trovärdigheten i sina argument.

Frågan om våldtagna kvinnors aborter är irrelevant, det våldtas i sammanhanget så oerhört få kvinnor i sverige och av dem så är det oerhört få som blir gravida. Även om inga studier tillåts presenteras på området så är det rimligt att anta att det rör sig om en handfull aborter som kan sorteras under denna kategorin. Att då låta ett sådant icke-argument dominera är falskt och oärligt. SÅ hade jag svarat.

Vidare så får “mannen på gatan” bli kanalen för reportern att framföra att det är “sorligt” att abortmotståndare har mage att visa bilder på hur verkligheten ser ut. Det har tydligen blivit en rättighet att slippa se följderna av sina beslut för dagens kvinnor. Tänk tanken att president Bush eller någon annan framförde argumentet att det är “sorgligt” att media visat bilder på hur verkligheten såg ut under kriget i Irak.

Kan du säga “ramaskri”?

Istället för att minimera motståndarsidan till att få säga “Nej, det är moraliskt fel” så borde man ha givit dem möjligheten att framföra sina argument i frågan. Att låta båda sidor få finnas, DET är rättvist och balanserat.

För mer information om organisationen i fråga se deras hemsida www.abortnej.se

What Nazi-fight?

October 29, 2005

Det har kommit till min kännedom att det hållits en planerad demonstration av nån nationalsocialistisk grupp i Linköping.

Självklart passade media på att utmåla det hela som om nazisterna ställt till med bråk. Dock måste jag notera att media missade att stämpla nazisterna som “höger” vilket är ett totalt obligatorium annars. (Det kommer säkert) Det är något av en favoritsyssla för media att förstora upp olika nazistarrangemang för att försöka ge sken av att “extremism som extremism” trots att det varken här eller annanstans är fallet.

Nazismen är i sin auktoritära natur vänster och borde därmed självklart stämplas som vänsterextremism. Man behöver inte gå tillbaka till Molotov-Ribbentroppakten för att inse det. Även om det är överflödigt så kan även åsikterna kring staten Israel fungera som ett lackmustest för politisk tillhörighet.

Dessutom så går det inte på något ställe i artikeln läsa ut att någon nazist på något sätt svarade på de många provokationer från motdemonstranterna som artikeln ger flera exempel på.

Trots detta ger både överskriften, ingressen och stora delar av artikeln skenet av att det var nazisterna som orsakade “bråket”.

Jag känner mig förolämpad av denna hjärntvätt av media att trycka in “rätt” åsikter i mitt huvud även då de faktiska omständigheterna talar emot dem. Jag behöver ABSOLUT ingen “extra” anledning att även i fortsättningen motsätta mig nationalsocialismen. En gedigen utbildning (främst utanför skolans regi tyvärr) har totalt kurerat mig från denna mentala sjukdom för tid och evighet.

Sorgligt nog så riskerar medias agerande att resultera i att framtida generationer visserligen kanske motsätter sig nazismen – men av fel eller inga anledningar utom att det är “rätt sak att tro”. Vilket bara det låter otäckt.

Hela episoden har kan sammanfattas i Cox&Forkums karikatyr från tidigare i år efter en nazistdemonstration i USA (även där stod alla UTOM nazisterna för våldet). Även om “motdemonstranterna” i sverige inte var svarta så är det lika sant här.

Bokrecension

October 28, 2005



Jag har nyligen med stor glädje läst Paul Kengors bok “God and Ronald Reagan”.

Detta är en mycket viktig bok om man vill förstå drivkraften och motivationen bakom Ronald Reagans hårda kamp mot förtryck och kommunism i sitt liv.

Boken följer i stort Reagan genom hela hans liv, från den flackande uppväxten i Illinois genom Kaliforniens soliga miljö där Reagan spenderade en stor del av sitt liv till presidentskapens tid i Washington.

Författaren kartlägger med stor nogrannhet Reagans olika religiösa influenser under uppväxten, hans engagemang i olika församlingar men är också en guide i Reagans religiösa tal och författarskap.

De ingående beskrivningarna av Reagans mor, Nelle, och den relation Ronald hade med henne är rörande. Även skildringen av Reagans unga år i armod, men ändå präglad av hopp, tro och optimism ger en insyn i betydelsen av en stark tro och männsklig godhet.

Den slentrianmässiga stämplen som “rikemansbarn” som alla republikanska politiker får av journalister på båda sidor atlanten kläs verkligen av inpå livet. Som Reagan en gång sa “vi bodde en gång i ett rum över en bank – vi hade ingen annan relation till banken”.

Boken tar också upp Reagans ihärdiga kamp för att sprida religionsfriheten till soviet. Det är svårt att inte bli imponerad av de uttalanden och handlingar Reagan tog till ÄVEN på plats i lejonets kula, Moskva.

Även om boken stundtals kan vara väl ingående i detaljer och utdragen i ambitionen att få med allt som kan härledas till Reagan och religion så är den mycket intressant och rolig att få läsa. Försök bara inte att få tag på den i en svensk bokhandel.

Dagens Coulter

October 28, 2005


Titeln på Ann Coulters senaste krönika, tagen från Ronald Reagans kampanjfilm från 1984 visar på den optimism och framtidstro som den Amerikanska högern blir alltmer ensamma om. Missförstå inte, vi blir ständigt större och mäktigare, det är de andra rörelserna som blir alltmer bittra och negativa. Två trender som starkt sammanstrålar.

Dagens Dubya

October 27, 2005

Never in the field of human history has so much hate been trown by so many on so few.

The Ghoulish Media II

October 26, 2005

Efter att hela dagen tröttsamt lyssnat på ekots upphetsade rapportering om att “den tvåtusende soldaten dödats i irak” och läst alla svenska tidningars och tvs papegojande med samma talking-points så är det först då man slår på FoxNews som man får reda på sanningen. Det är i själva verket cirka 1600 Amerikanska soldater som dödats i Irak. Siffran 2000 får man endast om man räknar in friendly-fire, bilolyckor, självmord och andra icke krigsrelaterade döda. På så sätt.

Media VET detta, men de kommer att låtsas som om det regnar om sanningen såvida inte, gud förbjude, dagen kommer då frihetens pris visar sig vara 2000 soldater DÅ kommer man att ÄNNU en gång rapportera om att dödssiffran nått 2000 soldater. Man får alltså två tillfällen att rapportera samma nyhet. Det var likadant förra året då terroristernas offer nådde 1000 Amerikanska soldater.

Snart börjar väl media räkna in även soldater som dör på hemmabaserna på fastlandet. Och varför stanna där? Det går ju att räkna in ALLA döda Amerikaner som dött sedan Operation Iraqi Freedom startade i alla åldrar och under alla omständigheter.

“-Han krockade med en militär som var på väg till flygplatsen för att åka till Irak.”
Det är bara en tidsfråga.

Det faktum att Media rapporterade SÅ mycket om den “tvåtusende” soldaten, och så lite om nummer 1999 visar med all tydlighet vad det är man vill berätta. Det har ingenting med omsorg om soldaterna att göra.

Dagens Dubya

October 26, 2005


Ännu en bild som aldrig kommer att publiceras i vänstermedierna. Tar de aldrig slut?

Stage-gate II

October 26, 2005

Ja nu väntar vi bara på långrandiga krystade analyser av allvarliga män med pannorna i djupa veck om hur detta är en “desperat” handling som visar hur krisartad situationen är för media i USA som tvingats till detta billiga knep. Självklart komplett med fånig bild på nån ansvarig nyhetsperson och en massa talking-points om hur “rekordlåga” opinionssiffrorna är för de traditionella nyhetsmedierna.

Nej, just det…

Fildelning

October 26, 2005

Så har den första domen mot en fildelare delats ut i sverige.

Det förefaller osäkert om denna dom kommer att stå sig efter de överklagningarna som säkerligen kommer men i nuläget så håller jag med dem som ser detta som en överreaktion av rättsamhället. Den åtalade skall alltså betala 16500 kronor i böter för att en film legat tillgänglig för andra internetanvändare på hans dator. EN film! Det är INTE klarlagt om någon faktiskt laddade ner filmen, det är INTE klarlagt om det var medvetet, förrutom en skärmdump så är det inte mycket som faktiskt ÄR klarlagt.

Om mannen i fråga hade gått rakt in i en videobutik och helt sonika stulit en DVD med samma film så hade han kommit BETYDLIGT lindrigare undan (plus att han hade fått tillgång till eventuellt extramaterial). Då hade han begått det betydligt lindrigare brottet snatteri, då priset på en DVD understiger den gräns på 300 kr som satts som definition för snatteri.

Han hade också HELT LAGLIGT kunnat se filmen hos en kompis eller lånat den på biblioteket. Då hade han sett filmen gratis och den påstådda effekten på “film-industrin” hade varit densamma.

Det är förmodligen falskheten hos den påstådda “film-industrin” med främsta representant i Antipiratbyrån som jag vänder mig emot. Man förutsätter att man har rätt till pengar utan att ha förtjänat dem. Precis som allt prat om att Nader “stal” röster från Gore i presidentvalet 2000 så blir jag lika arg när jag hör dessa argument om “utebliven vinst”. Man kan INTE äga röster lika lite som man kan ÄGA kunder. Man måste vinna dem om och om igen och HELA tiden på kundens villkor.

Det går inte att jämställa värdet i att se en nedladdad film med att gå på bio, eller att köpa en DVD. Självklart kan jag inte tala för andra men personligen så uppskattar jag antalet filmer som jag varit beredd att betala för de senaste 10 åren ligger kring 10-12 och dem har jag sett SAMTLIGA på bio och jag har även köpt DVD:erna (och tidigare vhs). Jag satsar alla pengarna i min ficka på att den åtalade i detta fallet känner precis likadant om filmen han påstås laddat ner/upp.

Att journalisterna, som i stort beter sig som en grupp avdankade, lata rikemansbarn i det att de i skydd av egna gruppen kan skriva vad som helst utan att riskera något och förfallit i lathet och slutat granska, låter lobbygrupper driva sin agenda ostört förvånar inte men att domstolarna nu tydligen också vikit sig är tråkigt.

Det finns mycket att säga om äganderätten och om upphovsrätten men man kan inte bli bestulen utan att förlora något man HAR ägt och man kan inte sägas bryta mot någon upphovsrätt genom att skicka ettor och nollor genom cyberspace, det gör man först då man ser filmen olovligt.

Att döma någon att betala 16000 i dagsböter för att sprida en datafil med namnet “hipphipphora” ovetandes är bara fel.

Dagens Reagan

October 23, 2005

“We have every right to dream heroic dreams. Those who say that we’re in a time when there are not heroes, they just don’t know where to look.” Ronald Reagan 1981

Dagens Dubya

October 16, 2005

Man av folket.

Stage-gate

October 16, 2005

Media i USA har de senaste dagarna repeterat ad absurdum en “nyhet” om att soldaterna som fått tillfället att prata med President Bush fick en del tips och förberedelse innan man pratade live med överbefälhavaren och hela unionen.

Hjälpen bestod i att soldaterna fick träna lite på sina frågor i förväg och man uppmanade dem att harkla sig, ta ett djupt andetag och ta det lugnt. Det var INTE frågorna i sig som var givna soldaterna, och det var INTE tal om att Vita Huset planterat frågorna eller svaren. Som i fallet då media gjorde det med Rumsfeldt tidigare.

Det var heller inget bedrägeri i stil med detta. Trots det har det skrivits om det i all vänster press och tv-medier.

Jag finner dock detta betydligt mer avslöjande, det Amerikanska tv-bolaget NBC skickade ut sin reporter att beskriva hur läget var i det översvämningsdrabbade New Jersey och självklart skulle det bres på hur extremt hemskt läget var. Så reportern satte sig i en kanot och låtsades paddla vilt då kamerorna sattes igång. Det såg “bra” ut till en början – tills två män gick förbi framför kamerna i det FOTDJUPA vattnet! Det är vad jag kallar “Stage-gate”.

Återigen, jag undrar hur de sover om natten.

The Ghoulish Media

October 16, 2005

Det är med samma illamående och avsky som för ett år sedan då media slickade sig om munnen och förväntansfullt väntade på att den tusende Amerikanska soldatens död som nu återigen upprepar sig då priset för frihet är nära tvåtusen Amerikanska soldater.

Vanligtvis lyckas “journalisterna” dölja sin blodtörst efter Amerikanska liv med långa omskrivningar där man envist undviker ord som mördare, terrorister, faschister, massmördare etc för att beskriva folk som till exempel skär halsen av hjälparbetare och andra hjältar som vill se ett starkare och säkrare Irak och som satsar allt för att hjälpa till. Nicholas Berg är ett exempel på en sådan hjälte.

Alltför ofta läcker deras hat dock igenom i all deras upphetsning och förtjusningen över att plocka politiska poäng på människors död tar över deras själar.

Dagens exempel på detta finner vi i ett TT-telegram i göteborgsposten där man med illa dolt glädje återupprepar lögnen om att President Bush skulle ha förklarat uppdraget i Irak för “slutfört” och uppspelt förkunnar att nu snart så kommer det jämnt bli 2000 döda Amerikanska soldater vilket man antyder snart kommer att kunna kablas ut i alla medier. För sakens skull kan nämnas att “operation Iraqi freedom” fram till idag kostat 1975 Amerikanska soldaters liv.

Det verkar som om svensk media tror att USAs President endast sitter på sin post så länge som han har stöd för det i färska opinionsundersökningar, att hans egenskap av överbefälhavare försvinner om stödet plötsligt sjunker. Varför annars nämna det i varje notis man producerar om detta land? Det kan självklart nämnas att media ALLTID hänvisat till “sjunkande opinionsundersökningar” – även om det faktiska stödet råkar ligga över 60%.

Vidare verkar det som om media också tror att det är kollegorna inom vänstermedia i USA som bestämmer Presidentens makt. Varför skulle Bush annars behöva ändra sin agenda och “få bråttom”?

Jag är ingen journalist. Men jag kan läsa, och det är med ett mycket rudimentärt språk som USAs Konstitution tar upp maktdelningen och förklarar vad som ger vem makt när.

Jag uppmanar alla journalister som skriver om USA att läsa konstitutionen. Om det inte passar kanske man iallafall kan tillämpa samma tillvägagångssätt då man beskriver makten hos andra demokratiskt folkvalda politiker. Göran till exempel med ett stöd på 30% eller den franska ledaren chirac med ett dito på kring 20%.

Men det är väl som amrisarna säger “a snowballs chance in hell”.