Archive for May, 2005

Ännu ett Argument för Abort

May 26, 2005

Jag tänkte bemöta ännu ett argument för abort som cirkulerar.

Det är inte livsdugligt!

Detta är ett ganska vanligt argument för abort i vissa kretsar. Man syftar här på det faktum att det ofödda barnet inte skulle överleva utan hjälp från modern, i form av näring och skydd. Man försöker förminska barnet och hävda att livet är värt mindre för att det behöver hjälp utifrån. Det enklaste sättet att bemöta detta argument är förstås att hävda att det är hyckleri och att ingen skulle använda samma argument mot en handikappad människa eller en gammal människa som också behöver hjälp. Det är självklart inte vår förmåga att äta eller vår förmåga att skydda oss mot omvärlden som bestämmer vårt värde. Dessutom finns det ingenting i detta argument som stödjer lagstiftningen som tillåter abort endast till den 18 veckan, eller långt senare än det om man lyder under den oerhört mer liberala abortlagstiftningen i USA. Ett barn klarar sig inte självt senare heller, varken före eller efter födseln. Barn är per definition beroende av omvärlden och av sina föräldrar långt upp i tonåren. Ingen förespråkar dock (ännu) legalisering av abort fram till “fostret” är myndigt.

Man skulle också kunna inflika att vissa med detta argument även menar att barnet “kan dö av sig självt likaväl”. Det är visserligen så att barnet under den första tiden i livmodern riskerar att dö även utan att modern är ansvarig. Detta kallas “spontan” abort, även om det inte har ett dugg med abort att göra. Det är cyniskt och kallt att hävda att “risken finns” och se det som en intäkt för att beröva barnet hennes liv. Jag skulle sortera även detta argument under “hyckleri-avdelningen”, ingen skulle någonsin ta till exempel trafikolycksstatistik som argument för att mörda någon. Bara för att folk överallt i samhället riskerar att dö i olyckor så är det ABSOLUT inget argument för att “skynda på” processen och ta sig rätten att leka gud.

Advertisements

Kan de inte ens försöka vara objektiva?

May 24, 2005

I DN idag har man lyckats smussla undan dagens absolut viktigaste händelse i en liten notis, ett telegram från TT.

Sedan Tom Dashle blev minoritetsledare år 2001 så har demokraterna i USA till största del endast sysslat med att förhala och sabotera politiken som presenterats av deras motståndare.

Man har smutskastat inte bara Dubya utan alla tänkbara republikaner – levande och döda – från Reagan, Lott, Delay, Limbaugh, Frist till Cheney, Card, Laura och Schwarzenegger. Men ingen har fått ta emot mer spe och fler spätor än Bush själv. Man har anklagat honom för allt från att ha ljugit och fuskat till att ha mördat och tagit droger. Ena dagen är han isolationist, andra dagen är han korsriddare. Ena dagen är han djävulen själv, andra dagen är han en försupen idiot. Ena dagen är han senil, ja jag kan fortsätta länge.

Demokraterna har de senaste 5 åren varit villiga att alliera sig med vemsomhelst, så länge de hatar Bush. Galloway är bara den senaste i raden. Skulle storheter som FDR eller JFK acceptera att partiet kapats av skojare och galningar som Moore, Franken, Dean eller Moveon.org? Knappast.

Det demokratiska partiet går mot en välförtjänt pension och det uppvisar ständigt symptom på allt allvarligare sjukdomar.

Det demokratiska partiet har sedan valet 2000 varit minoritetspartiet i USA, med undantag för svikaren Jeffords som fördröjde övertagandet av senaten 2 år. Det var dock bara till namnet man vann 50 platser år 2000, Jeffords var redan demokrat.

I en demokrati så bestämmer folket, och i en representativ demokrati delegerar vi åt valda politiker att företräda folket. Då man förlorar valet så står man ödmjukt tillbaka och låter segraren få den makt han förtjänar. Det är så det skall fungera, men det har demokraterna inte insett och media gör allt för att sprida dimridåer framför folkets ögon.

Det mest uppenbara och motbjudande exemplet på detta är hur demokraterna har saboterat utnämningsprocessen vad gäller domare. Tidigare har de flesta presidenter fått i snitt över 90% av sina nomineringar till olika domstolar godkända. Nixon, Ford, Carter, Reagan och Clinton fick det. Alla presidenter utom den nuvarande. Bushs nomineringar har gått igenom till strax över 50% på grund av saboteringspolitik av demokraterna.

Hade man spelat enligt reglerna och utnyttjat den röst man får som senatorn (ja eller nej) så hade inte detta varit något problem. Självklart får demokraterna rösta som de vill med de få mandat man fått i rättvisa val. Men man måste inse att man inte vinner omröstningar med 45% av rösterna. Om man nu inte fuskar som demokraterna gör.

Den “politiska kris” TT är rädda för är en situation där folket får ett styre som speglar hur folket har röstat. Folket ville ha en Senat med 55 republikaner och de fick de, demokraterna vill ha en Senat där de får bestämma som de vill hur folket än röstar – och det vill tydligen TT också.

Överskriften är dessutom missvisande, den eventuella uppgörelsen leder precis i motsatt riktning. Demokraterna kan fortfarande utnyttja saboteringstaktik och Bush kan inte vara säker på att demokraterna låter Senaten godkänna hans nomineringar. Hade de sju “republikanerna” med McCain i spetsen INTE slutit detta avtal så hade man däremot kunnat bana väg för Bushs domare. Men svensk media har ju ingen skyldighet att vara opartiska i rapporteringen från USA, det fick vi ju lära oss förra året.

Förslag till sveriges radio

May 24, 2005

Ingenting skulle göra mig gladare än om man lade ner P1 och istället sände Rush Limbaugh, Sean Hannity och Tony Snow nonstop dygnet runt. Jag har dock bittert fått inse att det aldrig kommer att hända.

Istället skulle jag vilja ändra upplägget till programmet “ring p1”. Det enda programmet där folket får komma till tals, bortsett från “slussen” och den “opartiske” Täppas.

Hade jag fått bestämma så skulle jag förlänga programmet till 2 timmar. Sedan skulle jag införa ett system där man har en ny programledare varje dag. Företrädelsevis folkvalda politiker. Programledarna skulle inte på något sätt ha krav på sig att vara opartiska, p1:s “krav” på opartiskhet skulle istället vägas upp av att man hela tiden fick programledare med egna och nya värderingar och åsikter.

Programmet skulle likna “sommarpratarna” i all sin mångfald men programledaren skulle alltså föra samtal och debatt med folk som ringer in.

Vem skulle inte vilja höra Göran Persson stå till svars direkt till folket, eller höra Reinfeld prata om exakt vad han tycker om dagsläget. Mitt förslag ger folket en chans att lära sig mer om sina politiker och politikerna en chans att nå ut med sitt budskap ostört.

Fördelen är att det finns så många kandidater att tillgå. Du fyller lätt ett helt år av program genom att helt sonika låta alla riksdagsledamöter få var sitt program. Skulle det mot förmodan inte räcka är det bara att bjuda in EU-parlamentarikerna, Lanstingen och politikerna i kommunalråden runt om i vårt vackra land.